Marknadskrönika

Det talas ofta om att aktiemarknaden tar rulltrappan upp men hissen ned, med hänvisning till att börsnedgångar oftast är snabbare och mer dramatiska jämfört med perioderna av gradvis stigande kurser. Även med detta talesätt i medvetandet så får det senaste årets nedgång betraktas som anmärkningsvärd, och det finns flera skäl till det.

Världsekonomin omgärdas av stora utmaningar så som rekordhög inflation, energikris och stramare finansiella förhållanden vilka är en kombination av högre räntor och svagare börs. Pandemin har även fortsatt att hämma aktiviteten i framför allt Kina, som också genomgår en djup kris i fastighetssektorn. I Europa har vi en geopolitisk och humanitär kris i Ukraina.

I höstens prognos från IMF antas den globala tillväxten avta från 6,0 % återhämtningsåret 2021 till 3,2 % under 2022, för att bromsa ytterligare till 2,7 % under 2023. Prognosen om global tillväxt enligt historiskt genomsnitt (3,5 %) för perioden bortom 2023 är förtröstansfull, men kristallkulan är grumligare än på länge även vad gäller de medelfristiga utsikterna.

Marknadens vinstprognoser för bolagen framstår som alltför optimistiska givet signalerna om en rejäl inbromsning i efterfrågan under de närmaste kvartalen. Men samtidigt innebär börsfallet under året att värderingen av aktiemarknaderna justerats ned med emfas, vilket indikerar att investerarna i nuläget räknar med att konsensusprognoserna för 2023 kommer att sänkas med åtminstone 10 %.

Kurshaveriet i finansiella marknader under 2022 upplevs som extra tuff när vi gör en tillbakablick till 2021, ett år som går till historien som ett av de starkaste åren för aktier och risktillgångar i modern tid. En kombination av stark efterfrågetillväxt och omfattande penning- och finanspolitiska stimulanser bidrog till en överraskande stark lönsamhetsutveckling i den privata sektorn. De stigande företagsvinsterna lade en god grund för aktiemarknaderna som steg på bred front under hela året och avslutade 2021 nära historiska rekordnivåer, trots ett ökat inflationstryck som medförde ett gradvis stigande ränteläge.

Vad gäller bilden inför 2023 är det för flertalet investerare ett ovant landskap vi ser framför oss. Inflationstakten i flera delar av världen är den högsta vi skådat på 30–40 år. Flertalet bedömare räknar med att takten sjunker gradvis framöver men inflationsprognoserna är ändå tydligt uppskruvade jämfört med hur det såg ut för bara något halvår sedan.

Vad gäller konjunkturutvecklingen är det den amerikanska ekonomin som går i täten och det är USA:s centralbank (Fed) som håller i den penningpolitiska taktpinnen. Obligationsmarknaden har från tid till annan signalerat en tydlig oro för att Fed kommer att överreagera på de höga inflationstalen. Det gäller för centralbanken att hitta en balans mellan att höja räntorna i syfte att försöka kontrollera inflationsförväntningarna men samtidigt undvika att kväva tillväxten.

I det marknadsklimat som varit rådande under stora delar av 2022 har data som indikerar ekonomisk tillväxt tolkats negativt, medan statistik som pekat mot konjunkturavmattning mottagits positivt, vilket kan tyckas paradoxalt. Förklaringen är att, även om marknaden över tiden drivs av bolagens vinstutveckling, så har positiva ekonomiska data tagits som intäkt för att centralbankernas penningpolitiska åtstramning fortgår. Risken för policymisstag, i form av en överdrivet ovarsam åtstramning av räntepolitiken, har ökat.

Lyfter vi blicken mot 2023 räknar vi dock med att inflationen kulminerar och därefter snabbt avtar. Priset har redan vänt ned på varor och tjänster såsom stål, koppar, olja, sågade trävaror, halvledare, el, frakter och så vidare. Under perioden fram till det att inflationen vänder ned räknar vi med en volatil sidledes utveckling i aktiemarknaden. Däremot, när investerare kan observera att inflationen avtar blir spelplanen väsentligt tydligare. Värderingen av europeiska börser har fallit till historiska bottnar, vilket säger oss att en kraftig lågkonjunktur, med nedjusterade vinstförväntningar, redan är prissatt.

Bland prognosmakare pågår en kamp om att presentera den mest nattsvarta konjunkturbilden inför vintern, baserat på hög inflation och energikris parat med räntehöjningar från centralbanker, vilket sammantaget rycker undan hushållens köpkraft och efterfrågan i ekonomin. Det blir dock sällan så illa som kollektivet förväntar. Det finns motverkande krafter. Främst kan finanspolitiken användas för att mildra effekter av kostnadskrisen.

Men med detta sagt kommer tillväxten att mattas av rejält under de närmaste månaderna, men det är oklart hur stor nedgången kommer att bli. Ju kraftfullare avmattning av efterfrågan desto snabbare nedgång i prisökningstakten. Marknaden prissätter snabba räntehöjningar från centralbankerna, men vår bedömning är att dessa redan är väl diskonterade i obligationsmarknaden. Data från USA fortsätter att vara relativt starka vad gäller industri och arbetsmarknad. Europa har stora utmaningar i form av fortsatt hög inflation och en osäker energiförsörjning inför kommande vinter.

Hur skulle ett mer positivt scenario för 2023 kunna se ut? Låt säga att vi har rätt i vår bedömning om att inflationen kulminerar under kommande 3–6 månader. När detta sker kommer sannolikt centralbankerna att försvinna ur marknadens fokus och investerare kommer i stället att leta efter gröna skott i ekonomin, tecken på tillväxt och ekonomisk återhämtning. Vi återgår då till en mer normal logik där goda nyheter vad gäller konjunkturen och bolagens vinstutveckling tolkas positivt, snarare än något som hetsar centralbanker till åtstramning. Ett scenario med fallande inflation och gradvis ekonomisk återhämtning skulle borga för snabbt tilltagande riskaptit bland investerare och ett betydligt gynnsammare klimat i
finansiella marknader.

Trots stora utmaningar i nuläget känner vi förtröstan inför kommande år och glöm inte att det är ytterst sällan som investerare med långsiktig investeringshorisont har haft negativ avkastning på sitt kapital.

Text: Niklas Wellfelt Chefsstrateg, Ålandsbanken Fondbolag.
Foto: Pixabay/Pexels